Gemensamt för polisen i alla länder är att den av staten fått rätten att använda våld för att fullgöra sina uppgifter. Sådant våld, som i Sverige grundar sig på vad som kallas laga befogenhet, skall inte medföra straffansvar för den våldsutövande polismannen. Den laga befogenheten utgör i straffrättslig mening en så kallad allmän ansvarsfrihetsgrund. Det är å andra sidan ofrånkomligt att nästan all våldsanvändning uppfattas som en integritetskränkning av den som utsätts för våldet. Polisens laga befogenhet måste därför vara strängt begränsad, och våldet måste hålla sig inom gränsen för det tillåtna. Den enskilde polismannen riskerar straff – och avsked – om han går för långt.
I Sverige har polisens rätt att använda våld hittills inte ägnats något större intresse från juridiskt håll. Denna avhandling är den första omfattande studien av polisens våldsanvändning sedan tillkomsten av polislagen 1984. Syftet med arbetet är att förklara och precisera räckvidden av polisens rätt att använda våld mot person. Det gäller såväl ur ett straffrättsligt perspektiv som ur ett vidare juridiskt perspektiv. Kärnfrågan är: Var går gränsen för det legitima våld som en svensk polisman får använda mot en person?
Författaren förklarar vilka problem den legala gränsen ger upphov till, vilka intressemotsättningar som ligger bakom problemen och hur skilda lösningar gynnar eller missgynnar de berörda intressena. Stor uppmärksamhet ägnas åt uttolkning av den rättspraxis som finns på området. Dessutom har författaren gått igenom den rättsliga handläggningen av drygt 14 000 anmälningar mot svenska polismän för brott i tjänsten.
Annika Norée är verksam som forskare och lärare vid Juridiska institutionen, Stockholms universitet. Hon har tidigare publicerat bland annat "Straffrätten – frågor och svar". |
