I denna bok fortsätter Björn Forssén med samma ämne, men här undersöks bestämningen av skattesubjektet beträffande en av de särskilda bestämmelserna i mervärdesskattelagen. Den bestämmelsen återfinns i 6 kap. 2 § som dels behandlar skattskyldigheten för delägare i enkla bolag och partrederier, dels innehåller en möjlighet för delägarna att låta en delägare såsom representant svara för redovisnings- och betalningsskyldigheten beträffande momsen i bolaget eller rederiet.
Genom sin karaktär av särskild bestämmelse om skatt och betalningsskyldighet är regeln i fråga – som i förevarande bok benämns representantregeln – inte av samma ekonomiska betydelse som huvudregeln för att bestämma skattesubjektet. Emellertid har representantregeln ett betydande ekonomiskt intresse. Det finns drygt 7 000 aktiva enkla bolag enligt SCB:s företagsregister. Dessutom finns det ett mörkertal beträffande oupptäckta enkla bolag.
Representantregeln är dock av ett särskilt rättsvetenskapligt intresse på grund av att den berör ett mer klassiskt rättsvetenskapligt problem, nämligen beskattning och uppbörd i samband med rättsliga figurer – enkla bolag och partrederier – som inte utgör rättssubjekt. Skattskyldigheten ska även i detta fall vara förenlig med huvudregeln för vem som är beskattningsbar person enligt EU:s mervärdesskattedirektiv. |
