| |
| SLUT på förlag |  Regeringen styr riket, slår regeringsformen fast i sitt första kapitel. Den svenska modellen med ett mycket litet regeringskansli och en långt driven självständighet för myndigheterna är i internationell jämförelse en extrem lösning. Ett antal förändringar under den senare delen av 1900-talet – större och mer komplex offentlig sektor, fler myndigheter, kännbara budgetrestriktioner och EU-medlemskap – gör det motiverat att fråga om regeringskansliet kan lösa den uppgift som grundlagen föreskriver.
I många länder utvecklas styrning via myndigheter. Skillnaden är att regeringens politiska ansvar för styrningen av statsförvaltningen är väsentligt klarare definierat än i Sverige. Framför allt regeringen Blairs utveckling av den brittiska statsförvaltningen framstår som en modell att studera.
Huvudslutsatsen som dras i rapporten är att regeringen måste ta ett tydligare politiskt-strategiskt ansvar för styrningen av statsförvaltningen. Inga författningsändringar krävs – en förskjutning av politikens fokus och en omdisponering av administrativa resurser är tillräckliga. Regeringskansliet behöver förstärkas för att få den numerär, kompetens och auktoritet som krävs för uppgiften. | | |
|
