 Svensk politik kännetecknas av demokrati och reformism. Beslut grundas på ett gediget faktaunderlag och folkets röst fäller utslaget. Den demokratiska reformismen är ett arv från upplysningstiden och borde kunna tjäna som inspirationskälla för den praktiska politiken. På senare tid har den dock utsatts för kritik från flera håll.
Den svenska modellen kan framstå som både grå och solkig, speciellt när den jämförs med mer lyskraftiga alternativ. Leninismen, nyliberalismen, den kultiverade traditionalismen, den radikala civilisationskritiken eller den postmoderna öppenheten utgör för många ett mera attraktivt sätt att organisera tänkandet om politik och samhälle. Och det må vara sant – åtminstone i teorin.
Politik på upplysningens grund granskar den demokratiska reformismen och den kritik som riktats mot den. I tur och ordning presenteras, analyseras och kritiseras alternativen. Idéer spelar roll och det är därför viktigt att fundera över de idéer vi väljer att omfatta, skriver Jörgen Hermansson.
Skarpsinnigt och spirituellt dissekerar författaren de olika -ismerna, och boken utgör ett kunskapssökande som bäddar för ett meningsfullt samtal om demokratins grundvalar. |
