|
Pris: 214 SEK exkl. moms  | Inom renskötselområdet utvecklades en rättslig praxis som var unik under 1700- och 1800-talet. De stora avstånden och bristen på lokala tjänstemän medförde att rättstillämpningen främst vilade på sedvanan. Skrivna lagar och stadgor gav lokala myndigheter stort tolknings-utrymme. Allmänna kungörelser var inte sällan okända eller misstolkade på grund av att de inte var tryckta. Det innebär att man sällan kan dra några vidlyftiga generella slutsatser av enstaka formuleringar i lagar och förordningar.
I denna bok redovisar författarna några av exemplen på det röriga rättsläget angående renskötselområdet. Kronans anspråk på att äga Lapp-marken med stöd av 1683 års skogsordning vilar enbart på några anmärkningar av två unga jurister i början av 1900-talet. Stadgorna om skyddet av nybyggarnas höhässjor fastställdes, glömdes bort, återuppväcktes, feltolkades och ändrades i ett kaotiskt mönster som aldrig kunde överblickas av vare sig myndigheter, samer eller nybyggare. Jordböckerna för Lapp-marken följde aldrig de allmänna föreskrifterna för jordeboksföring. Den rättsliga och admini-strativa hanteringen av samernas lappskatteland var högst godtycklig under 1800-talet. De renskötande samernas jakt- och fiskerätt enligt 1886 års lag blev inte verklighet i Lapp-marken förrän på 1920-talet. Uppfattningen om rätten till renbete i Jämtlands län varierade kraftigt mellan olika myndigheter och tidsskeden.
| |
|