I boken undersöks de materiella förutsättningarna för interimistiska förbud i immaterialrättsliga intrångssituationer. Det interimistiska förbudet utgör en av de viktigaste sanktionerna vid immaterialrättsliga intrång, eftersom skadestånd och straff förutsätter att en ordinarie process anhängiggörs, vilket kan betyda att rättegången varar i flera år. Ett interimistiskt förbud meddelas däremot efter en summarisk och snabb process utan ingående prövning. Denna snabbhet utgör det interimistiska förbudets största styrka men samtidigt även största svaghet. Domstolen är tvungen att fatta ett beslut med omfattande konsekvenser på ett bristfälligt beslutsunderlag. Med utgångspunkt i en analys av utländsk rätt görs en distinktion mellan öppen prövning, som bygger på en bedömning av beslutskonsekvenserna, och en materiell prövning, som bygger på en bedömning av sannolikheten för intrång. Såväl den öppna som den materiella prövningen har dock sina brister, vilka korrigeras genom att kombinera bägge prövningsmodeller. Efter presentationen av den kombinerade prövningsmodellen studeras vissa särfrågor i anknytning till immaterialrättsliga intrångssituationer. Vad göra när motparten gör en invändning om ogiltighet? Kan domstolen utgå ifrån att rättigheten är giltig? Kan förbud meddelas vid förestående intrång? Kan rättshavaren förlora sin rätt till interimistiskt förbud om han förhåller sig passiv? |