EG-domstolen har gått tämligen brutalt fram för att uppnå fria varurörelser och en behövlig prispress vad gäller parallellimport av läkemedel. I ljuset av flera frågeställningar till det ursprungliga grundläggande avgörandet C-427, 429 och 436/93 (Bristol Myers Squibb ./. Paranova) har domstolen lämnat ytterligare preciseringar av vad som skall gälla.
Författaren belyser denna utveckling genom EG-rättslig och nationell praxis.