I denna SOU hävdas att landstingen inte tar sitt fulla ansvar för avgiftning och abstinensbehandling. LVM-institutionerna får ta allt större ansvar även för denna del av behandlingen, trots att man saknar resurser och kompetens.
För att råda bot på detta föreslås för LVM-vården att resurserna för det uppsökande arbetet förstärks. Socialnämnden och LVM-hemmet bör så tidigt som möjligt komma överens om insatser såväl under som efter LVM-vården. Man bör även säkerställa att psykiatrisk vård blir en del av eftervården när så behövs.