Med stöd av regeringsformen har kommunerna givits rätt att meddela föreskrifter avseende bl.a. hälsoskydd, miljöfarlig verksamhet, renhållning, naturvård, allmän ordning och trafik. I föreliggande bok behandlas denna normgivningskompetens ur ett flertal aspekter. Inledningsvis diskuteras ett antal statsrättsliga frågor, såsom i vilken utsträckning beslutanderätten kan överföras till kommunerna och i vilka former detta skall ske. Stor uppmärksamhet ägnas även åt hur en skiljelinje skall dras mellan generella normer och beslut i enskilda fall. Andra frågor som tas upp i detta sammanhang är om kommunerna kan åläggas att meddela vissa föreskrifter och om en och samma sak kan regleras genom antingen normer eller beslut i särskilda fall.
Kompetensfördelningen inom kommunen och vilka möjligheter olika kommunala organ har att delegera sin beslutanderätt behandlas ingående, liksom även hur kommunerna skall hantera befogenheten att meddela föreskrifter. I sistnämnda hänseende tas exempelvis upp vilka subjekt som kan väcka ärenden om normer, hur sådana ärenden skall beredas och i vilken utsträckning kommunerna är tvungna att samråda med enskilda och myndigheter utanför kommunen. Ett särskilt avsnitt ägnas åt kungörandet av de lokala föreskrifterna och den betydelse detta förfarande har när det gäller normernas verkställbarhet och besvärstidens beräkning. Ytterligare en fråga som berörs är möjligheterna att inom olika ämnesområden dispensera från de lokala bestämmelserna.
Beträffande kontrollen av kommunernas normgivning tas inte bara besvärsfrågorna upp utan även sådant som den i ordningslagen föreskrivna anmälningsplikten, statens möjligheter att besluta föreskrifter i kommunens ställe och den s.k. normprövningsrätten. Slutligen undersöks straffsanktioneringen av de lokala bestämmelserna och möjligheterna att tvinga fram efterlevnad av reglerna genom vitesförelägganden eller beslut om tvångsutförande.
Ulrik von Essen är verksam som forskare och lärare i offentlig rätt vid Stockholms universitet. Akademisk avhandling. |